Men några kilometer till har jag lyckats skrapa bort från de ursprungliga 50. Nu är jag nere i 38km efter att ha sluggat mig fram till träningen idag. Mina ben vill verkligen inte springa på asfalt. Efter att glatt ha skuttat ner för Eklandagatan, nerförsbacke underlättar ju helt klart löpningen, badabang, typ kramp längs med underbenen och härligt stumma ben och ajajaj benhinnor.
Halvt släpade mig fram längs med kanalen. Verkar vara ett populärt löpställe. Men just då var det ingen njutningsfull upplevelse.
In i hallen och nytt underlag och andra skor. Inga som helst problem att springa. Skumt.
Ska testa löpbandet på gymmet. Kanske är ett bra alternativ? Kanske är det psykosomatiskt.
Håller med Johanna. Det är mycket man vill göra och det kan vara svårt att få ihop sina löprundor, men det är ju trots allt rätt många dagar kvar. Jag kämpar på....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar